Uppsatsens syfte är att ta en första titt på huruvida levande rollspel (lajv) har potential som ett verktyg för konflikttransformation. De huvudsakliga frågor som undersökts är: om, när och hur lajv skulle kunna vara ett användbart verktyg för konflikttransformation. Studien har använt en etnografisk metod för att undersöka lajv och den subkultur som utvecklats kring det. Slutsatsen är att lajv skulle kunna vara ett möjligt verktyg för konflikttransformation och kanske särskilt som ett verktyg för att konstruera sociala plattformar och uppmuntra the moral imagination (utvecklat av Lederach) på en mellan-nivå, samt som ett verktyg för försoning i en efterkonfliktsmiljö. Studien gjordes i en liten skala genom nio semistrukturerade djupintervjuer men den visar att vidare forskning kring lajv, som ett möjligt verktyg för konflikttransformation, inte bara skulle vara väl motiverad utan viktigt, då denna konstform, precis som andra före den, riskerar att missbrukas som ett medium för propaganda samt till främjandet av konflikter och krig. Studien utmanar även den freds- och konfliktvetenskapliga diskursen att anamma en ny epistemologi där kunskap inte längre är främst textbaserad.

The aim of this thesis is to take a first look at live action role playing (larp) as a potential tool for conflict transformation. The main questions investigated are: Can larp be a useful tool for conflict transformation? If so, how and when should it be used? In this thesis an ethnographic method has been used to study larp and the subculture that has developed around it. The findings of this study show that larp might be a useful tool for conflict transformation and that it might be especially useful for establishing social platforms and encouraging the moral imagination (developed by Lederach) on a middle-range level, as well as a tool for reconciliation in a post conflict environment. This research was done on a small scale, through nine in-depth, semi-structured interviews but it shows that further research of larp as a potential tool for conflict transformation wouldn't only be well motivated but actually important, since this new art form, just like others before it, also carries the risk of being abused as means for propaganda, and promotion of conflict and war. This study also challenges the discourse of peace and conflict to embrace a new epistemology, where knowledge is no longer purely acquired from written sources.