Syftet: Syftet med denna studie var att utreda hur allmäntandläkare i Malmö stad handlägger och omhändertar patienter som medicinerar med warfarin och NOAK vid tandextraktion samt om det fanns några skillnader mellan omhändertagandet av warfarin- och NOAK-patienter. Material och metod: En enkätstudie som delades ut till privata och folktandvårdsanställda allmäntandläkare inom Malmö stad. Totalt skickades 197 enkäter ut. Resultat: Svarsfrekvensen var 46 %. De flesta tandläkare behandlade relativt få patienter som medicinerar med warfarin eller NOAK. Kunskapsnivån uppskattades som god för warfarin hos 81,1 % av tandläkarna, men endast 33,3 % tandläkare ansåg sig ha goda kunskaper om NOAK. Tio procent av tandläkarna remitterade NOAK-patienter till kollega eller specialist. Över 80 % av tandläkarna med viss eller bristfällig kunskap om NOAK utförde ändå ingreppen själva. Cirka 30 % kontaktar koagulationsmottagning vid ingrepp på NOAK- patienter, medan 70 % gör detsamma vid ingrepp på warfarinpatienter. Detta strider mot gällande riktlinjer. En majoritet, 70 %, har de senaste 10 åren deltagit i en vidareutbildning om warfarin. Motsvarande siffra för NOAK är 44 %. Andelen tandläkare som är positiva till en vidareutbildningskurs om antikoagulantia och orala ingrepp är 83 %. Slutsats: Andelen tandläkare som har viss eller bristfällig kunskap om NOAK är hög, 63 %. Trots detta utför en hög andel ingreppen själva, 86 %. Handläggningen och omhändertagandet av warfarin- och NOAK-patienter överensstämmer förutom avseende kontakten med koagulationsmottagning.

Aim: The aim of this study was to investigate how general dentists in Malmö, Sweden, handle and treat patients medicating with warfarin and NOAC when performing a tooth extraction, as well as if there were any differences in treatment between warfarin and NOAC patients. Materials and methods: A questionnaire was distributed to general dentists in private and state-owned practices in Malmö. The total amount of questionnaires distributed was 197. Results: The response rate was 46%. Most dentists treated relatively few patients on warfarin or NOAC per annum. Knowledge of warfarin was self-estimated to be good by 81.1% of the responding dentists, whereas only 33.3% of the dentists stated to have good knowledge of NOAC. Ten percent of dentists referred NOAK patients to a colleague or specialist. Over 80% of dentists with certain or inadequate knowledge of NOAC nevertheless performed the extractions themselves. About 30% regularly contact an anti-coagulation clinic before extracting teeth in NOAC patients, whilst 70% take the same precautions when extracting on warfarin patients. This is in violation of current guidelines. A majority, 70%, has participated in further education on warfarin in the past 10 years. The corresponding figure for NOAC is 44%. The proportion of dentists positive for future training courses on anticoagulants and oral interventions is 83%. Conclusion: The proportion of dentists who have limited or inadequate knowledge of NOAC is high, 63%. Nevertheless, a high proportion, 86%, of the dentists perform the interventions themselves. The treatment of patients medicating with warfarin or NOAC did not differ, except regarding contact with anti-coagulation clinics.