Känslor uppfattas ofta som något tillhörande den privata sfären och förknippas därför sällan med myndighetsutövning, byråkrati och professionalitet. I detta kapitel argumenterar vi för det motsatta, nämligen att känslor är en betydelsefull komponent i det sociala samspelet och att känslor följaktligen utgör en viktig aspekt i det sociala arbetets institutionella praktik. Det sociala arbetets verksamhersfällt aktualiserar också i sig självt en rad känsliga frågor som mer generellt berör samhällets medborgare. Detta speglas inre minst i en rad aktuella debatter inom sociale arbete i relation till exempelvis de så kallade marockanska gatubarnen, romska tiggare eller unga i förorten. Med avstamp i emotionssociologin och sociologens Arlie R. Hochschilds begrepp känsloarbete och känsloregler är syftet med denna text att belysa känslors betydelse i arbetet med ungdomar som tvångsplacerats på institution. Mer specifike är vårt intresse riktat mot hur behandlingsassistenter på statens särskilda ungdomshem hanterar och reflekterar över sina egna känslor i relation till det arbete de utför, framför allt i samspel med sina kollegor men liven med de placerade ungdomarna. Textens övergripande syfte är med andra ord att analysera de känsloregler som omger arbetet på dessa institutioner.