Uppsatsens syfte är att förstå för hur studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan bemöter elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). I inledningen beskrivs hur skolan skall vara likvärdig för alla elever, men hur tidigare forskning visar att elever med NPF har andra behov som inte tillmötesgås. Det här beskrivs bero på att personal på skolan inte har kunskapen som behövs för att bemöta eleverna på bästa möjliga sätt. Elevernas behov av anpassningar i förhållande till skolväsendets bristfälliga kunskap i att bemöta dessa, skapar således en paradox.

Undersökningen till denna uppsats har utförts genom en kvalitativ metod där sex verksamma studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan medverkat. I resultatet av studien framkommer det att studie- och yrkesvägledarna använder sig av motiverande samtal samt att de arbetar med att öka elevernas självkännedom i sitt bemötande av elever med NPF. Vidare beskrivs hur studie- och yrkesvägledarna finner det gynnsamt att ge eleverna med NPF mycket tid under samtalen samt skapa en god relation med dessa. 

Genom att använda teorierna SCCT, The Careership Theory och The Skilled Helper så analyserades det empiriska materialet. Bland annat så använder The Careership Theory sig av Bourdieus begrepp så som handlingshorisont, fält och kapital som kunde kopplas samman med hur respondenterna anser att elever med NPF har begränsade möjligheter och erfarenheter när det kommer till deras val och väljande. SCCT menar bland annat på att self-efficacy, alltså situationsbundet självförtroende, är en bidragande orsak till hur en individ presterar och känner motivation inför olika uppgifter. Detta framkom det en tydlig koppling till i det empiriska materialet. Samtliga respondenter menade även att en grundsten för att ett vägledande samtal skall bli lyckat är att ha en respektfull och bra relation till varandra, vilket The Skilled Helper instämmer i.