Denna rapport analyserar hyresmarknadens karaktär i de 14 svenska kommuner som helt saknar ett allmännyttigt hyresbestånd. Studien har undersökt befolkningssammansättningen i det privatägda hyresbeståndet i dessa kommuner utifrån hypotesen att denna torde se annorlunda ut i kommuner med respektive utan allmännytta, beroende på̊ att allmännyttan generellt sett har en befolkning som har lägre inkomster och i högre utsträckning är födda utanför Europa. Studien har också̊ analyserat förekomsten och koncentrationen av hyreskontrakt i den kommunala andrahandsmarknaden – de så kallade sociala kontrakten – i dessa kommuner.

Resultatet bekräftar att avsaknaden av ett allmännyttigt hyresbestånd i kommunen sätter ökad press på̊ den privata hyresrätten och socialtjänstens insatser. Den privata hyresrätten blir den dominerande boendeformen för kommunens hushåll med låga inkomster och individer födda utanför Europa. Det är också betydligt vanligare med sociala kontrakt i kommuner utan allmännytta.

Dock skiljer sig utfallet åt beroende på kommunernas profil avseende inkomstnivåer och geografiska läge. Privat hyresrätt i storstädernas kranskommuner har förvisso en påtaglig överrepresentation av hushåll med lägre inkomster, men denna döljs eftersom kommunen som helhet är så välmående och andelen hyresrätt dessutom är liten. I de mindre kommunerna är den socioekonomiska profilen hos hyresgästerna betydligt lägre, samtidigt som den privata hyresrätten bättre speglar befolkningssammansättningen som helhet. Detta är illustrativt för den privata hyresrättens större andel av bostadsbeståndet i dessa kommuner

Den sammantagna slutsatsen är att de 14 kommunernas bostadssociala ansvar i form av privat hyresrätt som garant för inkluderande bostadsförsörjning kan ses som begränsat i förhållande till andra kommuner. Samtidigt utgör den privata hyresrätten – men också̊ de kommunala bostadssociala kontrakten – en viktig boendeform för de hushåll med lägre levnadsvillkor och har invandrat som faktiskt finns i dessa kommuner.