Utifrån egna erfarenheter över elevernas svårigheter att använda sina matematiska kunskaper praktiskt i slöjden, ville jag inleda ett utvecklingsarbete med en matematiklärare där vi undersöker och utvecklar ett ämnesintegrerat arbetssätt mellan ämnena slöjd och matematik. För att få svar på detta utgick jag ifrån fyra frågeställningar som berörde fördelar, hinder, förutsättningar och på vilket sätt ett ämnesintegrerat arbetssätt kan ske på. Med stöd av både läroplanen och kursplanerna för matematik och slöjd finns tydliga underlag för en ämnesintegrering däremellan. Metoderna jag har valt för studien är intervjuer, observationer och forskningsloggbok. I resultatet framkom det att trots goda förutsättningar schematekniskt upplevdes ändå tiden som det största hindret då andra yttre drivkrafter tog anspråk på den schemalagda planeringstiden. Fördelarna sågs ur ämnesmässig och pedagogisk karaktär då eleverna drog paralleller och såg samband vid lektionsobservationerna. Även ur pedagogisk synvinkel sågs fördelar, då matematikläraren såg problem hos eleverna som hon trodde var självklara, då eleverna tränade i ett moment jag lyft som ett problem för henne i slöjden. Det framkom också att ämnesintegrering inte nödvändigtvis behöver handlar om ett stort projektarbete över lång tid utan kan ske i vardagen med små enkla medel såsom att ta problem från slöjden till matematiken och tvärt om. För att ett ämnesintegrerat arbetssätt över huvud taget ska vara möjligt visar resultatet på att pedagogerna som ingår i ett sådant arbete måste vara insatt i de ämnenas kursplaner som ingår i integreringen. Utvecklingsarbetet har gett ringar på vattnet där fler pedagoger har visat intresse för ämnesintegrering och menar att om vi arbetar med samma moment i våra olika ämnen ger det utbildningen en helhet och skapar sammanhang för eleverna i sitt lärande. Samarbetet har fortsatt med matematikläraren efter denna studie.