Denna undersökning tar sin utgåmgspunkt i det förlag som folkpartisten Cecilia Wikström lade sommaren 2006 om att införa en litterär kanon, obligatorisk skönlitteratur, i skolundervisningen. Undersökningen baseras på fem kvalitativa intervjuer med svensklärare på gymnasiet. Syftet är att se om det finns någon skillnad i det förhållningssätt läraren har i sitt urval av skönlitteratur, beroende på vilka elever det är som ska undervisas. Resultatet vi kom fram till är att det mångkulturella perspektivet inte är något som informanterna i vår undersökning tar någon hänsyn till när de väljer skönlitteratur, trots att Lpf 94 föreskriver att elever ska få ta del av det egna kulturarvet. Slutsatsen är att det förslag som Wikström (fp) lade om att införa en gemensam referensram inte är genomförbart om hänsyn samtidigt ska tas till alla enskilda individers kulturarv.