Bakgrund: Den psykiska ohälsan har ökat markant i Sverige de senaste tio åren. Ökningen leder till att poliser i större utsträckning möter individer med psykisk ohälsa. Kvantitativ forskning indikerar att poliser känner sig otillräckliga i mötet. Hur en bedömer samt hanterar olika typer av situationer där individer med psykisk ohälsa är inblandade skiljer sig åt mellan poliser samt hur en förvärvar sig kunskap om individer med psykisk ohälsa. Syfte: Att belysa polisens upplevelser i arbetet, specifikt i mötet med individer med psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ ansats användes, semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem poliser i södra Skåne. Resultat: Informanterna beskriver hur de kände sig trygga i mötet och menade att detta till stor del beror på deras erfarenhet inom yrket samt privat. Informanterna uttryckte dock frustration kopplat till hur delvis polisen men också andra aktörer ofta försöker skjuta ifrån sig ansvar när det kommer till individer med psykisk ohälsa. Samt pekade även på svårigheter i att identifiera olika diagnoser och symtom då de är individuellt. Vidare lyftes vikten av kopplingen mellan teori och praktik vid utbildning/vidareutbildning och informanterna tryckte även på hur värdefullt brukarperspektivet var vid utbildning kring bemötandet av individer med psykisk ohälsa.

Background: Mental illness has increased significantly in Sweden over the past ten years. The increase leads to more police encounters with individuals with mental illness. Quantitative research indicates that police officers feel insufficient in these encounters. How one assesses and manages different types of situations in which individuals with mental illness are involved differs among police officers as well as how one acquires knowledge about individuals with mental illness. Aim: To highlight the police’s experience at work, specifically encountering individuals with mental illness. Method: Qualitative method was used. Semi-structured interviews were conducted with five police officers in the south of Skåne. Results: The participants described how they felt confident in the meeting and said that this largely depends on their experience in the profession as well as in private. However, the participants expressed frustration as to how partly the police, but also other professions, often try to renounce responsibility when it comes to dealing with individuals with mental illness. They also pointed to difficulties in identifying different diagnoses and symptoms because it varies by each individual. Furthermore, the importance of the link between theory and practice in education/further education was raised. The participants also pointed to how valuable the perspective from individuals who had experience with mental illness and encounters with police was in regards to the education about these encounters.