Under 2000-talet har populismen varit tongivande i Europa. I många länder har populistiska partier valts in i riksdagen och i vissa fall även hamnat i regeringsställning. Denna studie ämnar att undersöka vad som vad som krävs av en populistisk ledare för att nå framgång, genom att analysera den nederländske populistiske politikern Pim Fortuyn och den retorik han förde under sin valkampanj 2002. Fortuyns retorik kartläggs genom en systematiserande undersökning utifrån Aristoteles teori om övertalningsmedel. Utvalda utspel sorteras in i kategorierna ethos, logos, pathos och det ofta förbisedda begreppet kairos, som handlar om timing. Undersökningen visar att Fortuyns retorik innehöll inslag av ethos, pathos och kairos, men i betydligt mindre utsträckning innehåller logos. Detta fynd öppnar upp för fler frågor kring populistisk retorik, vad som utmärker den och vad som gör den framgångsrik.