I följande kunskapsöversikt behandlas högläsning som ett språkutvecklande arbetssätt. Vi har fokuserat på hur lärare använder sig av högläsning i förskoleklass till årskurs sex. I arbetet har vi utgått från att högläsning innefattar tre moment: materialval, högläsningsstund och bearbetning. Med högläsningsstund avser vi när läraren läser en skriven text högt för eleverna. I detta arbete vill vi alltså besvara hur högläsning kan vara språkutvecklande för elever i årskurserna F–6. Kunskapsöversikten bygger på studier och artiklar från databaserna ERIC och SwePub. Genom att jämföra och analysera materialet har vi kunnat se hur högläsning används i årskurserna F–3 och 4–6. I resultatet framkommer det att högläsningen kan användas som språkutvecklande stöttning och för att inspirera till läslust. Trots det utnyttjas sällan högläsningens potential som ett språkutvecklande arbetssätt. Vidare i resultatet presenteras de tre moment som är avgörande för att högläsning ska kunna vara språkutvecklande. Genom lärares val av material har vi noterat tre framträdande inriktningar där fokus ligger på tekniska färdigheter, de klassiska verken eller innehåll. Vi har också noterat att läraren kan genomföra högläsningsstunden med eller utan interaktion. För att högläsning ska kunna bli språkutvecklande krävs det även en bearbetning av högläsningsmaterialet, där eleverna får uttrycka sig på olika sätt. Genom resultatet blev det tydligt att momenten utformas efter lärarens språksyn. Lärarens språksyn leder antingen till en explicit eller en implicit undervisning. Vi menar att högläsning är mest gynnsam för elevens språkutveckling då fokus ligger på textens innehåll och eleverna är delaktiga i högläsningsstunden genom interaktiv läsning. Vi vill också framhäva att en undervisning där det är balans mellan implicita och explicita arbetssätt har störst effekt på språkutvecklingen.