Debatten om Malmö är ofta så närsynt begränsad till det som händer här och nu. För att kunna förstå problemen och förklara vad de beror på krävs det istället ett potentialorienterat samhällsperspektiv. I ett sådant perspektiv fyller begreppet klass en central funktion. Närmare 45 procent av alla förvärvsarbetande malmöbor tillhör arbetarklassen. Likheterna mellan dessa människor vad gäller arbetsförhållanden, makt och lönevillkor skapar gynnsamma förutsättningar för kollektiva intressen och engagemang. Den höga arbetslösheten, särskilt i vissa delar av Malmö, bidrar dock till en splittring av klassen. Det gör även det nyliberala individualiseringstänkande som präglar en hel del av de kommunala åtgärderna. Kommunpolitikerna har överlåtit åt tjänstemännen att sköta välfärden som om det bara var en fråga om metoder, inte om grundläggande värderingar. För att klyftorna och ojämlikheten ska kunna minska måste den lokala socialdemokratin mobilisera arbetarklassen. Genom ett nära samarbete med den idéburna sektorn måste tron på samhällsförändring återupprättas och arbetarklassen stärkas kollektivt.