Mitt uppdrag som kommissionär i Kommission för ett socialt hållbart Malmö har gällt hur sambandet mellan tillväxt och välfärd kan förändras för att minska skillnader i hälsa. Om detta har jag skrivit en första underlagsrapport, Malmö – de två kunskapsstäderna. Detta är min andra underlagsrapport till Malmökommissionen. Medan den första fokuserade på problemen handlar denna om lösningarna. Mina förslag på lösningar bygger på analyser av de särskilda storstadsinsatser som under de senaste decennierna har gjorts i Malmö för att lösa problemen med de ökande skillnaderna i välfärd och hälsa. Jag har satt in lösningarna i ett större sammanhang genom att ta hjälp av två aktuella publikationer, EU-rapporten Cities of tomorrow samt antologin Towards a social investment welfare state?. Lösningarna har tolkats utifrån ett sociologiskt perspektiv på social hållbarhet, vilket jag också redovisar. I min första underlagsrapport beskrev jag det som att Malmö har blivit en kvantitetskunskapsstad. För att problemen med de stora skillnaderna i hälsa och välfärd ska kunna lösas måste Malmö bli mer av vad som skulle kunna kallas en kvalitetskunskapsstad. Utifrån analyserna av de senaste decenniernas storstadsinsatser har jag dragit femton slutsatser om vad som då krävs.