Per Dahlbeck & Pär Widén kritiserar påståendet att “Ibland kan ett F ändå vara ett riktigt bra betyg” från Sydsvenskans ledarskribent. De ställer sig undrande inför sakligheten i Sydsvenskans ledare och ifrågasätter textens allmänna tyckande. Behöver inte behöver ledarskribenter i Sydsvenskan utgå varken från beprövad erfarenhet eller vetenskaplig grund?

Higher education institutions (HEIs) have a pivotal role in fulfilling the social dimension of sustainability and contributing to a complex changing society. To meet these challenges, Malmö University has in interdisciplinary groups researched the role of challenge-based learning (CBL) in relation to staff, students, disciplines, and stakeholders. This position paper is based on that work. Malmö University argues that with a CBL approach, HEIs will actively contribute to the building of a sustainable learning society through collaboration in education, research, and innovation. This paper theoretically explores the CBL approach as a collaborative learning exchange within HEIs and society at large. CBL is defined through eight key elements, clustered as entities of three domains: diversity and inclusion, co-creation and collaboration, and change agents and contextual challenges. These are discussed and empirically exemplified with the purpose to support designing, planning, and accomplishing CBL in teaching and learning in HE for a global learning society.

Sammantaget kan vi konstatera att eleverna ger en samlad väldigt positiv bild av sina besök på, och samarbete med, Arkeologiskolan i Uppåkra. De har konkreta tankar om hur besöken, och arbetet före och efter, kan utvecklas. Det är uppenbart att deras förståelse av historia och historiska lämningar har utvecklats under vårt pilotprojekt. Besöken har bland annat inspirerat elever till att vilja gräva där de befinner sig i vardagen för att hitta spår. Vi vandrar på vår historia, även när vi inte gräver i Uppåkra.

Utifrån elevernas tankar och förlag så går det att se att de vill att besöken, grävandet och utforskandet ska vara så ”riktigt” som möjligt. När de söker fakta så vill de vara med om ett utforskande, och grävande som ”är på riktigt”. De vill gräva i oprövad jord med riktiga verktyg och de vill samarbeta och samtala med arkeologer och arkeologistudenter.

Även när de bearbetar sina fynd och omvandlar fakta om historien till fiktiva berättelser så vill de att det ska vara på riktigt. Därför var det korta besöket av Martin Widmark otroligt inspirerande för eleverna. Eleverna uttrycker också en önskan att skapa berättelser med andra uttrycksformer än det skrivna ordet antingen på plats eller i efterhand. Det kan handla om att göra filmer, sceniska gestaltningar med autentiska kläder och tidsenliga artefakter, röst och ljudproduktioner eller att leka historia.

Att uttrycka sig med olika estetiska uttrycksformer och att få ta del av fakta via estetiska uttrycksformer verkar till att locka mer eller mindre samtliga elever. Estetiken tycks rymma en kraft som leder till ett fördjupat historiemedvetande och att kunna göra historia på riktigt.  Det lärande som vi i detta pilotprojekt har fått följa tycks även nå bortom elevers kunskap om enskilda historiska fakta, kvarlevor och artefakter. Elevernas självförståelse, inlevelse i den andres historiske livssituation rymmer också filosofiskt existentiella dimensioner och etiska ställningstaganden.

Vi tänker att om eleverna får bearbeta sina upplevelser både genom att sammanställa fakta och i egna fiktiva berättelser så är det rimligt att det leder till en utveckling av deras förmåga till självreflektion och en självkritisk förståelse av sig själv i relation både till historien, nutiden och framtiden.

Vi menar också att de samlade erfarenheterna från pilotprojektet pekar på att elevernas bearbetning av besöken kan vidareutvecklas genom att knytas tydligare till de tre perspektiven av hållbar utveckling. Nämligen ekonomisk, social och ekologisk. Om det både lär och berättar detta pilotprojekt under namnet Uppåkramodellen. 

En berörande och utmanande undervisning är en förutsättning för ett hållbart lärande för en hållbar utveckling. Utgångspunkten i den här boken är att involvera barn och unga i dagens komplexa och svårlösta utmaningar som vi alla står inför för att nå målen i Agenda 2030. När barn blir delaktiga och deras röster tas på allvar utvecklar de förmågor och förhållningssätt för att vara aktiva demokratiska medborgare här och nu och i framtiden. Den här boken ger inga recept för hur denna undervisning ska ske, men väl teorier och praktiska exempel från förskola och ­skola som kan inspirera den egna pedagogiska praktiken. 

Hållbar utbildning för hållbar utveckling lämpar sig därför särskilt väl som inspiration till egna samtal och diskussioner samt utveckling av den egna praktiken för pedagoger i förskolor och skolor som övergripande och tematiskt vill arbeta med hållbar utveckling i vid mening.

Bokens innehåll kan med fördel fungera som inspiration även för blivande förskollärare och grundskollärare, speciellt för lärare för grundskolans yngre år.

In this article, we aim to identify and explore possibilities and challenges of academicinterdisciplinary capacities and ethos. The objective is that this knowledge could be used both infuture interdisciplinary research projects and in educational settings. We achieve this through selfreflectivelearning processes among a group of interdisciplinary scholars from four distinctly differentsubjects. The method used is an autoethnographic and empirical self-reflective approach to datacollection, analysis and deconstruction of professional learning processes. This also serves to establishresearch methodological trustworthiness and authenticity. The results show that interdisciplinarityis undervalued by grant-giving institutions and the academic system, in general. It also entailstime-consuming and risky research practices. However, interdisciplinary and collaborative researchcreates a more innovative and stimulating learning environment and enforces new ways of thinkingand doing, in ascertaining each individual’s knowledge and competences. We argue that a long-terminterdisciplinary and collaborative research process could enhance and raise a critical thinking andcreative consciousness among scholars, contributing to a more holistic, sustainable and socially robustlearning in research and higher education. Finally, we conclude that this academic interdisciplinarycapacity and ethos could be framed and enhanced by the notion of Challenge-Based Learning.