Public social policy was institutionalized at a time of intense nation-state building; it wasshaped by, and contributed to the closure of the Westphalian system of social protection.Today’s globalization processes in general, and population mobility and cross-borderdynamics of social problems in particular, challenge such framings of social problems andpolicy interventions. The ‘mobility turn’ within the social sciences has brought forwardrelevant theoretical tools and perspectives for the unbounding of the social from suchnational framings. This chapter contributes to this debate by reviewing two kinds of socialpolicy developments in which this unbounding is evident, though varying in scope anddynamics. The first example draws on a single-case study of the public old-age pension inSweden; it shows how this has included national and foreign citizens who have immigratedto and emigrated from Sweden in varying degrees over time. The second example points thegrowing importance of international organisations in field of public health, compared to inteera of international cooperation, and discusses implications of this for a rights-based healthcare. The chapter suggests a denationalized epistemology as a fruitful way forward fordebates about social justice and social policy within and across countries in the globalisedsociety.

This article discusses the issue of the right to health care for irregularised migrants in Sweden, from a human rights perspective. An extended right to health care for irregularised migrants came into effect through a legislative amendment in 2013. By exploring the legislative process before the new Act on Health Care to Some Foreigners Who Reside In Sweden Without the Necessary Permits in 2013, we show how the Act uses 'deportability' as a legal category and basis for health care and why this is problematic. Our study reveals a variety of practices that reproduce inconsistencies entrenched in rights-mobilisation for non-citizens: separate legislations for different categories of persons, vague accounts of treaty-obligations, absence of discussions on liability, and shifting the responsibility of extending health care to the local government.

Sammanfattning Demokratin ger oss möjligheter att påverka samhället. Genom att rösta i allmänna val, eller ställa upp som kandidat till förtroendeuppdrag, har vi inflytande över lagstiftning, policy och beslut. Rösträtt och valbarhet är rättigheter som tillkommer alla röstberättigade, men det finns stora skillnader mellan olika grupper i samhället när det gäller den faktiska användningen av dessa rättigheter. Sådana skillnader brukar benämnas representationsgap eller representationsklyftor. I denna antologi belyser vi utrikes föddas valdeltagande och politisk representation. Vi ställer följande huvudfrågor: 1. Hur ser valdeltagandet ut bland utlandsfödda och personer med utländsk bakgrund? 2. Hur röstar utlandsfödda? Personröstar de i högre utsträckning än inrikes födda och vilka partier röstar de på? 3. Vilka faktorer hänger samman med att bli vald och hur kan representationsgapet förklaras? 4. Hur arbetar de politiska partierna med sina nomineringar, och på vilket sätt skapar detta hinder och möjligheter för en mer jämlik representation? 5. Vilken roll spelar etniska föreningar för det politiska deltagandet i Stockholm och i andra europeiska storstäder? 6. Vad vet vi om satsningarna på att främja valdeltagandet bland utrikes födda? Resultaten visar att utrikes födda deltar i betydligt lägre grad än inrikes födda i allmänna val. Det finns även skillnader mellan inrikes födda med två föräldrar födda utomlands och inrikes födda med svenskfödda föräldrar. Intressant nog är även benägenheten att rösta större bland dem som har en förälder som är född i Sverige – i synnerhet en mamma – än för dem som har två föräldrar födda utomlands. Personröstning, det vill säga att aktivt kryssa för en kandidat, är däremot något mer vanligt bland personer med utländsk bakgrund. Sambandet är dock svagt när kontroll sker för andra förklaringsfaktorer, såsom inkomst, utbildning och ålder. Tidigare studier har visat att personer med utländsk bakgrund i ett flertal länder tenderar att rösta på partier till vänster. Ett liknande mönster framträder i Sverige då personer med utländsk bakgrund i något större utsträckning röstar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, särskilt i riksdagsval. I Sverige har invandrares representation i politiska församlingar ökat över tid men utrikes födda är fortfarande en underrepresenterad grupp. I antologin undersöks olika förklaringar till detta. Både individuella resurser (som utbildning, sysselsättning, inkomst) och kontextuella faktorer (som parti- och valsystem) beaktas. Resultaten visar att det finns litet stöd för resursbaserade förklaringar och att även kontextfaktorernas förklaringskraft är begränsad, med undantag för antalet fullmäktigeplatser i förhållande till storleken på den röstberättigade befolkningen. Upp emot en tredjedel av representationsgapet på aggregerad nivå förklaras av att utrikes födda i högre grad bor i större kommuner där antalet fullmäktigeplatser i förhållande till de röstberättigade är lägre än vad som är fallet i mindre kommuner. En annan dimension av betydelse för underrepresentationen av utrikes födda handlar om partiernas nomineringsprocesser. I antologin studeras partiinterna faktorers påverkan på möjligheterna för kandidater med invandrarbakgrund att bli nominerade till valbar plats. Nätverk har stor betydelse för karriärmöjligheter inom politiska partier och kan i vissa fall fylla en inkluderande funktion och ge tillgång till uppbackning, stöd och råd av mer erfarna och centralt placerade personer i partierna. Omvänt kan nätverken ha en exkluderande verkan gentemot personer som inte släpps in. Rollen som politiker med invandrarbakgrund kan ibland erbjuda en väg in i politiken, men kan i förlängningen också bli ett hinder för en fortsatt politisk karriär. En annan sorts hinder för utrikes födda utgörs av trösklar för deltagande, partiernas interndemokratiska processer och nyttokalkyler, till exempel när partierna väger möjligheterna att vinna vissa väljare mot risken att förlora andra. Frågan om den roll som etniska föreningar spelar för det politiska deltagandet i Stockholm och i andra europeiska storstäder undersöks också i antologin. Resultaten visar att även om föreningsanslutningen är högre i Stockholm verkar etniska föreningarna i Stockholm inte erbjuda bättre förutsättningar för politisk integration jämfört med andra europeiska storstäder. Resultaten antyder att institutionaliserat ekonomiskt och politiskt stöd till denna typ av föreningar är mindre betydelsefullt för den politiska integrationen än väntat. Samtidigt finns det inget i resultaten som ger stöd åt mothypotesen, att etniska föreningar skulle bidra till isolering. Att förverkliga ett högt och jämnt valdeltagande har länge varit ett demokratipolitiskt mål. Det finns emellertid relativt lite forskning om vilka metoder som är mest effektiva för att höja valdeltagandet, men det finns visst stöd för att möten och kontakter med väljare har positiva effekter på valdeltagande. Möten med väljare har stått i fokus i de insatser som ofta benämns ”demokratiambassadörer”, något som använts i flera kommuner inför de senaste valen. I dessa insatser har man försökt att komma tillrätta med en del problem som utmärkt tidigare demokratiinsatser och medvetet försökt undvika ett utifrån- eller uppifrånperspektiv, enkelriktad kommunikation och dessutom strävat efter att de som åtgärderna riktas mot ska vara delaktiga.

Summary Democracy gives us opportunities to participate in politics and thereby to influence legislation, policy and decisions. There are several ways in which political participation may take place. The focus of this book is representative democracy, to elect representatives to political assemblies and to stand as representative for such assemblies. There are major differences between different groups in society regarding the actual use of these rights. Such differences are usually called representation gaps. The aim of the book is to discuss participation in elections and representation in political assemblies, focusing on the differences between foreign born and domestic born. We ask the following main questions: 1. What is the electoral turnout among foreign born and persons with foreign background? 2. How do foreign born vote? Do they vote for individual candidates to a larger extent than domestic born and which parties do they vote for? 3. Which factors explain being elected as representatives and how may the representation gap between foreign and domestic born be explained? 4. What are the characteristics of nomination processes in political parties and how do these create opportunities and obstacles for equal representation? 5. What role do ethnic and minority associations play for political participation in Stockholm and other European big cities? 6. What do we know about measures taken to increase voting among foreign born? The result shows that foreign born take part in elections to a much lesser degree than domestic born and that there are differences between domestic born with two parents born abroad and other domestic born. The propensity to vote is larger among those that have one parent born in Sweden – in particular a mother – than those having two foreign born parents. Voting for individuals is somewhat more common among persons with foreign background, in particular in elections for national parliament, than among other voters. Earlier studies have shown that persons with foreign background tend to vote for left parties to a larger extent than others. This is also the case in Sweden. Persons with foreign background vote for the Social Democrats and the Left Party to somewhat higher extent than others, in particular in elections for the national parliament. Immigrant representation in political assemblies has increased over the past decades but foreign born is still an underrepresented group. Explanations addressed in the book are individual resources and contextual factors. Results show little support for resource based explanations and the explanatory power of contextual factors is also limited, with the exception of the number of seats in local assemblies compared to the number of eligible voters. Up to one third of the representation gap on an aggregated level can be explained by the fact that foreign born more often live in larger municipalities where the number of seats in the local councils, in relation to the number of voters, is lower than in smaller municipalities. The political party’s nomination process is another factor relevant to consider when discussing underrepresentation. Internal factors of parties affecting the likelihood to be nominated as candidate are discussed. Networks are important in this respect. They play both an including and excluding role. Being a politician with immigrant background may offer a way into politics but may in the long run also be an obstacle for advancement. Other obstacles discussed include thresholds for participation, internal democratic processes of parties, and cost-benefit analysis. The question about the role of ethnic and minority associations for political participation is discussed in the book. The focus is on comparing the situation in Stockholm with other big cities in Europe. The results show that even though more persons are engaged in these associations in Stockholm, they do not offer better opportunities for political integration than in other larger cities in Europe. This suggests that economic and political support of ethnic associations plays a less important role for political integration than expected. At the same time, the results do not suggest that ethnic associations hinder political integration by contributing to isolation from the rest of society. Finally, measures taken by state and municipalities to increase voter turnout are discussed. There is limited research about the most effective ways to affect turnout but there is some support that meetings and interaction with voters have positive effects on the turnout. Meetings with voters have been central to measures involving so called "democracy ambassadors", which several municipalities have worked with during the last elections. Important to these measures is the attempt to avoid problems of earlier measures, such as one way communication.

Regeringen föreslår nio åtgärder för att hitta och utvisa papperslösa. Det kommer att slå hårt och främst gå ut över redan svaga och jagade människor. Vi uppmanar därför regeringen att ta tillbaka åtgärderna, skriver 43 forskare.