I nutida ögon ter sig Frälsningsarmén som en ganska harmlös religiös organisation, men så har det inte alltid varit. När rörelsen etablerades under 1800-talets sista decennier sågs den som väldigt utmanande och radikal. Utmärkande för Frälsningsarmén var nämligen att kvinnor hade rätt att predika, något som i samtiden var förbehållet män i andra religiösa sammanhang. Organisationen byggde dessutom på en radikal tanke om jämlikhet, både män och kvinnor hade tillträde till de högre posterna i armén.

Frälsningsarmén skapade därmed nya handlingsutrymmen för kvinnor som bröt mot samtidens konventioner. Kvinnorna i armén bar militära uniformer, spelade musik i offentliga sammanhang och att rörde sig fritt bland samhällets utsatta, vilket väckte mycket förargelse.

I mitt kapitel undersöker jag motståndet mot Frälsningsarmén som normbrytare årtiondena runt sekelskiftet 1900. Här uppmärksammas dels olika stridsskrifter som vände sig mot kvinnliga frälsningssoldaters agerande, dels det våld tvingades möta i offentligheten.

Artikeln tar sin utgångspunkt i en händelse 1937 då en judisk man slår en ung nazist utanför synagogan i Lund.

Artikeln handlar om den svenska arbetarrörelsens relation till nazismen på 1930-talet.

Although the Nordic countries have a reputation for tolerance and social democracy, they were not immune to fascism which spread across Europe in the 1920s and 1930s. This book offers the first comprehensive history of anti-fascism in the Nordic Countries. Through a number of case studies on anti-fascism in Sweden, Finland, Norway, Denmark and Iceland, the book makes a significant contribution to the history of contentious politics in the Nordic Countries and to our broader knowledge of European fascism and anti-fascism. The case studies concentrate on the different manifestations of resistance to fascism and Nazism in the interwar era as well as some of the postwar variants. The book will be of considerable interest to scholars of anti-fascism as well as researchers of Nordic and Scandinavian history and politics. 

This introduction presents an overview of the key concepts discussed in the subsequent chapters of this book. The book shows important similarities and differences in the approach of left and liberal social movements, intellectuals, activists and politicians of social democratic, communist, liberal, the agrarian centre parties and even conservative actors. It focuses on whether extreme-right or fascist ideals and actions were considered a serious threat or a passing infatuation in Finland. The book explores the responses to fascism by the Swedish-speaking minority in Finland, which constitutes an overlooked case in the historiography of fascism and anti-fascism. It analyses how key persons in the organization managed to avoid an alliance and collaboration with National Unity, and gain a majority for a declaration condemning National Unity and fascism. The book discusses the cultural struggle against fascism to an analysis of the workers’ stage in the context of the popular front and Spanish aid in Finland.