Situational data have become more frequently used in research on offending and victimization. However, one outcome that has received less attention is fear of crime. The current study uses situational data collected through a smartphone application (STUNDA) to examine fear of crime as it is experienced in daily life among a sample of university students. Roughly 1200 situations reported by 129 students were analysed using generalized estimating equations. The results indicate that experiential fear of crime, in the form of worrying about victimization, is related to features of the immediate settings. More specifically, the odds ratio for experiencing fear of crime is significantly higher in places away from home and after dark, whereas social activities are associated with a significantly lower odds ratio, net of individual-level controls (gender, age, previous victimization and fear propensity). Yet, fear propensity, measured here using items that refer to an individual’s general worry about victimization, has an independent significant effect on fear of crime. As a result of the study’s convenience sample, the generalizability of the findings is limited, but a more general theoretical conclusion can nonetheless be drawn; features of settings and individual characteristics are both of importance. Further, the use of experience methods via a smartphone application provided detailed and unique situational data, which suggests that future research should further employ these methods to study situational phenomena such as fear of crime.

Denna rapport är den fjärde ur en serie rapporter som på olika sätt beskrivit Sofielundsområdena med fokus på brottslighet och otrygghet. Syftet med föreliggande rapport är att undersöka utvecklingen av bland annat brottslighet och otrygghet i Sofielundsområdena sedan fastighetsägarorganisationen BID Sofielund initierades. Ambitionen är att rapporten ska bidra med kunskap och lärdomar om BID-inspirerade samarbeten och vilka potentiella effekter ett sådant samarbete kan ha på utvecklingen av bland annat brott och otrygghet i lokalområdet.

Much previous research on the fear of crime has focused on why some individuals, with certain characteristics, experience more or less fear of crime than others. However, there is also a growing body of research examining the role that the neighbourhood context in which individuals reside plays in shaping such feelings and perceptions. At the same time, less research has been directed at understanding why certain small-scale micro-places evoke feelings of unsafety and fear of crime.

The aim of this dissertation is to contribute to improving the current state ofthe research focused on place, the fear of crime, and related methodological issues. The dissertation includes four original empirical research papers. Study I is based on a case study evaluating the impact of camera surveillance and examines what role the operationalization of place may play for the results and interpretation of a given study.

The findings show that different operationalizations may indeed produce different results, and that the choice of operationalization must be carefully considered in the context of study design. Study II uses responses to an open-ended survey question from three waves of the Malmö Community Survey (2012, 2015, 2018) to chart the spatial concentration and temporal stability of unsafe locations.

The findings show that locations perceived as unsafe by city inhabitants are concentrated to a very small proportion of the urban space, and that there is a temporal stability in unsafe locations over time. Study III further explores unsafe locations by examining the spatial risk factors associated with these unsafe locations and the role played by neighbourhood collective efficacy and disorder. The results show that a number of spatial risk factors are correlated with the outcome, suggesting that the physical environment has a role to play in shaping people’s perceptions of unsafety at a given location. The findings also show that there are major between neighbourhood variations in unsafe locations, but that neighbourhood collective efficacy and disorder play only a limited role in the explanation of this variance. The final paper, Study IV, is a methodological study focused on the feasibility of using an alternative approach to studying fear of crime, as a momentary event, and uses an experience research framework implemented using a smart phone application (STUNDA). The general conclusion is that it is feasible to conduct research on the fear of crime using a smartphone application, but that emerging methods may also involve new methodological issues and challenges.

The four studies have both methodological and theoretical implications, suggesting that the way place is defined and operationalized may have important impacts on the results and interpretations of research studies. In addition, the findings suggest that there is more to be learned about the fear of crime as a context-specific experience that is dependent on the immediate environment, and that alternative methodological approaches focused on surveying momentary experiences of fear of crime using smartphone applications seem to be feasible. A place-based approach to the fear of crime, supported by alternative measures and methods, may also be important in developing a broader understanding of how perceptions of fear of crime and unsafety are shaped. Such an understanding may in turn assist policymakers and practitioners to design knowledge-based interventions to reduce fear of crime and feelings of unsafety.

Objectives: To explore the extent to which unsafe locations are concentrated to micro-places within the city of Malmö, Sweden, and whether there is a temporal stability in these micro-places over time.

Methods: Information on unsafe locations is obtained from an open-ended item across three waves of a random sample community survey. Reported unsafe locations are geocoded as polygon, polyline, and point features and merged with a 200 by 200-m grid-cell network using both unadjusted and weighted counts.

Results: The results suggest that unsafe locations are concentrated to a small share of grid-cells using different metrics. There are also signs of spatial clustering and a temporal stability of unsafe locations over time.

Conclusions: As unsafe locations are concentrated to a small share of micro-places the results have important implications for both theory and practice. However, further research exploring unsafety and fear of crime at micro-places is highly warranted.

Objectives: To examine the extent to which different operationalizations of target, displacement, and comparison sites affect the interpretation of a CCTV impact evaluation. Methods: Different operationalizations are used to examine change in property and violent crime before and after CCTV was introduced in a residential neighbourhood in Malmö, Sweden, using paired t tests, odds ratio effect sizes and weighted displacement quotients. Results: Despite most results being non-significant as a result of low statistical power, different operationalizations appear to produce varying results. This issue is most prominent for target sites and property crime while it is less so for catchment and comparison sites, and violent crime outcomes. Conclusion: Valid operationalizations of research areas are highly important for CCTV impact evaluations and may affect the study outcome. Future research with access to larger data sets is encouraged to elaborate on these findings and further analyse the impact of measurement choices on experimental outcomes.

BACKGROUND: Several studies have examined the effect of community interventions on youth alcohol consumption, and the results have often been mixed. The aim of this study is to evaluate the effectiveness of a community intervention known as the Öckerö Method on adolescent alcohol consumption and perceived parental attitudes towards adolescent drinking.

METHOD: The study is based on a quasi-experimental design, using matched controls. Self-report studies were conducted among adolescents in grades 7-9 of compulsory education in four control and four intervention communities in the south of Sweden in 2016-2018. Baseline measures were collected in autumn 2016 before the intervention was implemented in the intervention communities. Outcomes were the adolescents' alcohol consumption, past-year drunkenness, past-month drunkenness and perceived parental attitudes towards alcohol.

RESULTS: Estimating Difference-in-Difference models using Linear Probability Models, we found no empirical evidence that the intervention has any effect on adolescents' drinking habits, or on their perceptions of their parents' attitudes towards adolescent drinking.

CONCLUSION: This is the first evaluation of this method, and we found no evidence that the intervention had any effect on the level of either young people's alcohol consumption or their past-year or past-month drunkenness, nor on their parents' perceived attitudes toward adolescent drinking. A further improvement would be to employ a follow-up period that is longer than the three-year period employed in this study.

TRIAL REGISTRATION: ISRCTN registry: Study ID: 51635778 , 31th March 2021 (Retrospectively registered).

The business improvement district (BID) model has spread rapidly worldwide and has recently caught the eye of Swedish politicians and practitioners as a feasible approach to reduce crime in urban neighbourhoods. Research on the crime-preventive effects of BIDs is, however, limited to a handful of US studies, and there is a lack of research from European contexts. The aim of the present study is to fill gaps in knowledge by examining the crime-preventive effects of a BID-inspired property owner collaboration (BID-Malmö) implemented in a residential neighbourhood in Malmö, Sweden. Based on the use of a difference-in-difference estimator and weighted displacement quotients, our results demonstrate a significant reduction in crimes reported to the police in the intervention neighbourhood relative to control areas, with signs of spatial diffusion of benefits rather than displacement of crime to adjacent areas. This result is, however, mainly driven by a decrease in reported incidents of vandalism, while no effect is observed in regard to violent crime in public places. Implications of the findings and further research are discussed.

The introduction of experience research using smartphone applications has enabled researchers to explore previously uncharted territories within the social science landscape. The use of experience research methodologies may both avoid some of the biases associated with conventional survey methods and enable researchers to gather information on situational dimensions of different outcomes. While existing smartphone-based experience research is found in several scientific disciplines, one outcome that has rarely been studied using this approach is fear of crime. Although fear of crime here only serves as an example of an outcome that may benefit from being examined in situ, the main focus of this article is directed at assessing the feasibility of gathering momentary and daily assessments on fear of crime using an experience sampling research design. A sample of 191 university students participated in a non-incentivized research study by downloading the smartphone application STUNDA, completing a baseline survey and repeatedly answering signal-contingent surveys, event-contingent surveys, and daily assessments across a self-defined study period. The results indicate that it is feasible to conduct research on fear of crime using a smartphone application. However, variations in participation across groups indicate that the methodology is perhaps best suited to dedicated groups of participants with a special interest in the studied outcome. Methodological considerations and implications for future research are discussed.

Fokus för denna rapport är den polisiära kamerabevakning som i juni 2015 implementerades längs med ett par gatustråk i Seved/Södra Sofielund. Det aktuella området är enligt Polisen (2017) ett så kallat särskilt utsatt område i Malmö. Den huvudsakliga brottsproblematiken i området har under flera år varit den öppna narkotikahandeln (Ivert & Kronkvist, 2014). Syftet med denna rapport är att undersöka uppfattningar, erfarenheter och effekter av den polisiära kamerabevakningen i relation till frågor som rör brott och (o)trygghet. Rapporten bygger på information över anmälda brott, intervjuer med poliser, material från en årlig trygghetsmätning bland boende samt kompletterande intervjuer med boende, fastighetsägare och näringsidkare i området. Den generella bild som framträder i denna studie är att flera indikatorer pekar på en förbättring i området. Även om anmälda egendomsbrott ligger på en stabil nivå över tid så går det att identifiera en viss nedgång i anmälda våldsbrott i offentlig miljö samt en markant ökning i antalet anmälda narkotikabrott, även relativt till matchade jämförelseområden. Att antalet anmälda narkotikabrott har ökat indikerar dock snarare att polisen lagt mer resurser och fått ökade möjligheter att såväl identifiera som beivra denna brottstyp än att den faktiska narkotikabrottsligheten har ökat. Resultaten från intervjuerna pekar på att den öppna handeln med narkotika har minskat i det kamerabevakade området samtidigt som andra problem förefaller ha minskat. Dock finns det flera tecken på att narkotikahandeln har omfördelats dels från öppna till mer dolda platser i området och dels till andra närliggande områden. I relation till otrygghet och oro för brott visar trygghetsmätningen bland boende hur vissa dimensioner av trygghet har förbättrats över tid, före respektive efter kamerabevakningen installerades. Intervjupersonerna från polisen framhåller att kamerabevakningen är ett viktigt verktyg i deras dagliga arbete, från ingripandeverksamhet till utredning och lagföring. Likaså framhålls hur kamerabevakningen kan ha betydelse för polisens arbetsmiljö i området. Genom intervjuerna framgår dock att det systematiska arbetet med kamerabevakningen kan utvecklas, vilket i viss mån är en resurs och bemanningsfråga. Även intervjuerna med boende och verksamma i området indikerar att polisen upplevs ha blivit mer träffsäkra i sina ingripanden och mer effektiva i sitt arbete. Likaså framhålls hur vissa problem i området har minskat över tid. Samtidigt lyfter flera intervjupersoner att det inte nödvändigtvis är ett direkt resultat av kamerabevakningen utan snarare till följd av andra åtgärder i området. Här bör även påpekas att fastighetsägare och näringsidkare generellt sett är mer positivt inställda till kamerabevakningen än boende, inte minst när det kommer till uppfattningar om intrång på personlig integritet. Sammanfattningsvis går det mot bakgrund av studiens resultat att konstatera att kamerabevakningen med största sannolikhet har haft en störande effekt på den öppna handeln och bruket av narkotika i området. Genom att polisen har lyckats störa denna verksamhet har även den lokala problembilden generellt sett förändrats till det bättre. Även om narkotikabrottsligheten har dämpats har den inte försvunnit och det kvarstår fortfarande flera utmaningar i området. I rapportens diskussion ges en samlad bedömning utifrån studiens informationskällor. Här ställs även studiens resultat i relation till tidigare forskning och visar att det föreligger problem i att generalisera resultat från olika studier p.g.a. kontextuella och situationella förutsättningar. I rapportens sista kapitel lyfts praktiska implikationer av studien med ett antal konkreta förslag för det fortsatta arbetet kring polisiär kamerabevakning. Avslutningsvis lyfts även vikten av vidare forskning och mer ambitiösa studier på kamerabevakningens effekter på brott och otrygghet ur ett nationellt perspektiv Den generella bild som framträder i denna studie är att flera indikatorer pekar på en förbättring i området. Även om anmälda egendomsbrott ligger på en stabil nivå över tid så går det att identifiera en viss nedgång i anmälda våldsbrott i offentlig miljö samt en markant ökning i antalet anmälda narkotikabrott, även relativt till matchade jämförelseområden. Att antalet anmälda narkotikabrott har ökat indikerar dock snarare att polisen lagt mer resurser och fått ökade möjligheter att såväl identifiera som beivra denna brottstyp än att den faktiska narkotikabrottsligheten har ökat. Resultaten från intervjuerna pekar på att den öppna handeln med narkotika har minskat i det kamerabevakade området samtidigt som andra problem förefaller ha minskat. Dock finns det flera tecken på att narkotikahandeln har omfördelats dels från öppna till mer dolda platser i området och dels till andra närliggande områden. I relation till otrygghet och oro för brott visar trygghetsmätningen bland boende hur vissa dimensioner av trygghet har förbättrats över tid, före respektive efter kamerabevakningen installerades. Intervjupersonerna från polisen framhåller att kamerabevakningen är ett viktigt verktyg i deras dagliga arbete, från ingripandeverksamhet till utredning och lagföring. Likaså framhålls hur kamerabevakningen kan ha betydelse för polisens arbetsmiljö i området. Genom intervjuerna framgår dock att det systematiska arbetet med kamerabevakningen kan utvecklas, vilket i viss mån är en resurs och bemanningsfråga. Även intervjuerna med boende och verksamma i området indikerar att polisen upplevs ha blivit mer träffsäkra i sina ingripanden och mer effektiva i sitt arbete. Likaså framhålls hur vissa problem i området har minskat över tid. Samtidigt lyfter flera intervjupersoner att det inte nödvändigtvis är ett direkt resultat av kamerabevakningen utan snarare till följd av andra åtgärder i området. Här bör även påpekas att fastighetsägare och näringsidkare generellt sett är mer positivt inställda till kamerabevakningen än boende, inte minst när det kommer till uppfattningar om intrång på personlig integritet. Sammanfattningsvis går det mot bakgrund av studiens resultat att konstatera att kamerabevakningen med största sannolikhet har haft en störande effekt på den öppna handeln och bruket av narkotika i området. Genom att polisen har lyckats störa denna verksamhet har även den lokala problembilden generellt sett förändrats till det bättre. Även om narkotikabrottsligheten har dämpats har den inte försvunnit och det kvarstår fortfarande flera utmaningar iområdet. I rapportens diskussion ges en samlad bedömning utifrån studiensinformationskällor. Här ställs även studiens resultat i relation till tidigare forskning och visar att det föreligger problem i att generalisera resultat från olika studier p.g.a. kontextuella och situationella förutsättningar. I rapportens sista kapitel lyfts praktiska implikationer av studien med ett antal konkreta förslag för det fortsatta arbetet kring polisiär kamerabevakning. Avslutningsvis lyfts även vikten av vidare forskning och mer ambitiösa studier på kamerabevakningens effekter på brott och otrygghet ur ett nationellt perspektiv.