Anette Svensson och Jenny Malmqvist, författarna till ”Berätta utanför ramarna: Känslor och transmedialt berättande som litteraturdidaktisk resurs”, gör en närläsning av specialnumret Bamse: Nina i knipa som är en del i Pressbyråns lässtimulerande samarbetsprojekt. Numret består bland annat av John Ajvide Lindqvists novell ”Nina i knipa” (2018), som är en omarbetning av serien med samma namn från 2006 och av en tävlingsuppgift där läsarskribenten, med hjälp av Ajvide Lindqvists exempel, ska skriva en novell baserad på serien ”Bamse och den stora höststormen” (1973). Syftet är att undersöka hur transmedialt berättande används för att aktivera kognitiva och emotionella resurser och därigenom utveckla barns och ungas berättelseförståelse och berättarförmåga. Det teoretiska ramverket kombinerar transmedialt berättande (Jenkins, 1992), litterär kompetens (Torell, 2002) och emotionell läsning (Felski, 2020) med Genettes teorier om paratexter. Analysen visar att läsar-skribenten uppmanas att använda både kognitiva resurser, när denna ska imitera Ajvide Lindqvists skrivprocess, och emotionella resurser, för att kunna relatera till karaktärernas situation. Studien visar att numret med dess transmediala ansats fungerar som en litteraturdidaktisk resurs och gör anspråk på att utgöra en demokratisk kraft för att stimulera unga människors läsande och skrivande. 

I dagens globala, digitala och postnationella samhälle verkar svenskämnet under andravillkor än tidigare. I artikeln beskrivs och diskuteras resultat från en litteraturdidaktiskstudie som fokuserar på vad dessa förändrade villkor innebär för svenskämnetslitteraturundervisning. Studiens syfte är att undersöka hur gymnasieelever samtalar omberättelser för att diskutera hur litteraturundervisning kan utformas i och för det globalasvenskklassrummet. Fokus för studien utgör de strategier eleverna använder för att sedet bekanta i det obekanta, för att skapa mening i det obekanta och för att byggagemensamma föreställningsvärldar. I studien analyseras litteratursamtal av 72 elever ifyra gymnasieklasser som läser svenska 1. Litteratursamtalen utgick ifrån fyra kortareberättelser som förväntades vara obekanta för eleverna. I tvärgruppsamtal uppmanadeseleverna att hitta något som förenar de fyra berättelserna och att göra kopplingar tillandra berättelser som de känner till samt till något de själva varit med om eller somhänder i det omgivande samhället. Studiens resultat visar att de strategier elevernaanvänder för att se det bekanta i det obekanta är att jämföra berättelserna och att snabbtenas om något övergripande tema, att testa olika övergripande teman, att fortsätta letaefter fler beröringspunkter även efter att de hittat något som förenar och att aldrig landai något gemensamt. De strategier eleverna använder för att skapa mening i det obekantaär att använda gemensamma referensramar såsom sagor och populärlitteratur liksomnågot som ligger nära i tid och således kan antas vara bekant för de andra eleverna.Strategierna kan ses som byggande av gemensamma föreställningsvärldar.

In response to the challenge to educate democratic citizens and prepare them for life in a global and digital world, a teaching design that focuses on stories that re-claim a place in the literary tradition for groups of people who have been marginalised or silenced in literary classics has been developed and implemented in the upper secondary EFL classroom. The aim of this article is to analyse essays where upper secondary school students compare Anne of Green Gables to Anne with an E in order to discuss how transmedia storytelling can function as social and cultural empowerment and encourage global and critical awareness. The method is design-based research, and the data consist of 89 comparative essays that have been thematically analysed, resulting in four themes: altered mood, altered characters, added characters, and the function and effect of transmedia storytelling. The results show that the students focus on new themes and characters, which are easier to relate to. By comparing the source text to the makeover, they notice that Anne with an E sheds light on aspects which are missing in Anne of Green Gables. As they compare, they question the historical accuracy of both the source text and the makeover, thus demonstrating critical awareness.

Syftet med artikeln är att illustrera vilka litterära iakttagelser några elever i årskurs 4 ger uttryck för när de läser berättelsen "Draken med de röda ögonen" av Astrid Lindgren (1980) och hur dessa iakttagelser kan bidra med kunskap om vad som kan utgöra utgångspunkt och tas tillvara när en Litteraturundervisning planeras och genomförs på mellanstadiet. Datamaterialet består av nio semi-strukturerade intervjuer som transkriberats och därefter analyserats utifrån vilka litterära föreställningsvärldar eleverna bygger i mötet med berättelsen (Langer, 2017). Därefter diskuteras dessa föreställningsvärldar i relation till vilken litterär kompetens de intervjuade eleverna ger uttryck för (Torell,2002). Studien visar att de intervjuade elevernas läsprocess är dialogisk och att de lägger in sina personliga erfarenheter i texten samtidigt som de förhåller sig till textens förhållningssätt till textkonventionerna.

The aim of the article is to illustrate which literary observations nine pupils in year four express when they read the story "The Dragon with the Red Eyes" by Astrid Lindgren (1980), and how these observations can contribute with knowledge regarding what the lessons can be based on, and which aspects can be used when literature education is planned and carried out in middle school. The data material consists of nine semi-structured interviews that were transcribed. The interviews are analyzed based on Langer’s (2017) stances of envisionment as expressed by the interviewed pupils. Thereafter, the pupils’ envisionment building is discussed in relation to literary competence. The study shows that the interviewed pupils’ reading processes are dialogic and that they add their personal experiences to the reading process at the same time as they relate to the text’s approach to textual conventions.

Inledande stycke: Detta temanummer av Forskning om undervisning och lärande sätter litteraturdidaktiska perspektiv på berättelser för barn och unga i centrum. Dessa berättelser hör till den stora och mångskiftande kategori texter som rubriceras barn- och ungdomslitteratur och som inom sig rymmer olika genre och medier, liksom skiftande estetiska uttryck. I de senaste decenniernas böcker för unga, till exempel bilderböcker, finns berättelser som många gånger är estetiskt avancerade, berättartekniskt intressanta, mångtydiga och som tar upp både vardagliga och mer komplicerade ämnen (se Kåreland, 2021).

I studien tillämpas en undervisningsdesign som sätter berättelser i olika uttrycksformer i centrum bland elever i lågstadiets årskurs 1. Syftet med studien är att undersöka lärares och elevers upplevelser och erfarenheter av att arbeta med undervisningsdesignen för att bidra med kunskap om hur undervisning med berättelsen i centrum kan möjliggöra och synliggöra elevers kommunikativa, kreativa och narrativa kompetenser. I linje med designbaserad forskning ämnar studien dels överbrygga klyftan mellan forskning och skolans praktik, dels utveckla praktiken. Studiens resultat visar att såväl receptivt som produktivt arbete med en berättelse i olika estetiska och mediala uttrycksformer möjliggör elevers kommunikation, kreativa skapande och förståelse av berättelsen. Berättelser utgör en stark didaktisk resurs i grundskolans tidigare år. Föreliggande studie visar att arbete med berättelser kan möjliggöra och synliggöra elevers narrativa kompetens, men en förutsättning för att så ska ske är en undervisning som är flexibel beträffande tidsramar och riktning.

In the study, a teaching design that focuses on stories in various forms of expression is applied in the first-grade classroom. The aim of the study is to examine teachers’ and pupils’ experiences of working with this teaching design in order to contribute with knowledge regarding how story-centred teaching can make possible and make visible pupils’ communicative, creative, and narrative competencies. In line with design-based research, an objective with the study is to bridge the gap between research and the educational practice, as well as to develop the educational practice. The results of the study show that working with a story through reception and production in various aesthetic and medial forms of expression make possible pupils’ communication, creative production, and deeper understanding of the story. Stories are strong resources for teaching and learning in the primary school classroom. Story-centred teaching can make possible and make visible pupils’ narrative competence, but in order for that to happen, there is a need for teaching that is flexible, particularly regarding time frames and directions.

In Sweden, the occurrence of fictional texts in various media formats, including TV series, films, and computer games, most of which are in English, is constantly growing. In an increasingly digitalised society, there is a need for teaching that understands and meets the demand for aesthetic values as well as multimodality and creativity. Highlighting the aesthetic dimension of literary studies, this article reports on a small-scale practice-based study that explores students’ experiences of working with a teaching unit that focuses on text universes, literary productions, and creative learning. It argues for an innovative type of course design with the potential to strengthen students’ engagement in, and their self-assessed understanding of, literary texts, which can inspire future English teachers to adopt similar approaches in their own teaching practice.

The teaching unit was included in a programme for upper-secondary subject teachers in English. The empirical data consists of 14 students’ responses to a questionnaire that was conducted after the completion of the unit. The study shows that although some students initially found the teaching unit challenging, they later acknowledged having acquired significant insights into their own and their peers’ creative processes. Because student autonomy and student responsibility are central aspects when teaching for creativity, the teaching unit provided the students with a model that addresses the what and the how of literature teaching and learning, a model that they themselves want to use in their future careers as English teachers at the upper secondary level.

The present study focuses on consuming and producing stories using various forms of expression in the third-grade classroom. The aim of the study is to examine pupils’ and teachers’ experiences of working with a teaching unit that encourages the use of various text and media forms through literary productions, re-presentations, of Ronia, the Robber’s Daughter in order to gain increased insight into the pupils’ narrative competence and identity development. Hence, in what ways can working with various text and media forms and various forms of aesthetic expression promote pupils’ identity development?

The empirical data consists of qualitative interviews with the two teachers and 19 of the 39 pupils who participated in the teaching unit. A thematic analysis of the interviews illuminated two focal themes: identity development and moving through various forms of expression. While looking at the results of the study in relation to Langer’s (2011) stances of envisionment, it becomes clear that applying a contrastive learning approach does the following: it contributes to the progress of the pupils’ identity development, it encourages a deeper understanding, and, consequently, it facilitates and makes visible their learning processes, and their ability to apply a meta-perspective on their learning processes.