Föreliggande rapport har sin grund i projektet ”Att organisera utmattningssyndrom” vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering (CTA), Malmö Universitet. Projektet finansierades av Institutionen för Urbana studier och genomfördes mellan åren 2018 och 2022. Utgångspunkten var att sjukdomen som benämns utmattningssyndrom antar olika namn, tilldelas olika medicinska diagnoser och utgör en betydande samhällelig utmaning. Utmattningssyndromet har i Sverige tilldelats en specifik diagnos och kan därmed ge tillgång till sjukpenning och annan välfärd. Projektet har inte arbetat med medicinska eller terapeutiska antaganden ochkunskapsanspråk, utan sjukdomen betraktas utifrån olika organisatoriska perspektiv. Vi har därför varit intresserade av de processer på vårdcentraler och i andra sammanhang där en diagnos formas och som i sin tur bildar grund för såväl rehabilitering som återgång till arbete. Viktigt i sammanhanget är hur sjukdomen skiljer sig från etablerade somatiska sjukdomar, som exempelvis benbrott eller diabetes, genom att den är svår att diagnosticera, och dessutom är samhälleligt stigmatiserad. Rapporten fokuserar hur utmattningsdiagnosen aktualiserar osäkerhet och motsättningar i hälso- och sjukvården vilka i sin tur påverkar patienterna och som i slutändan blir politiska. Diagnosens kontroversiella roll i Sverige visas i kapitel två genom att företrädare för olika kunskapssyn på diagnosen kommer till tals. I kapitel tre redogörs för en annat perspektiv på utmattningsdiagnosen, där den i samhället för-givet-tagna arbetslinjen tas som avstamp för den praktiska organiseringen på arbetsplatser därden utmattningsdiagnosticerade arbetar. Inom projektets ram genomfördes en fältstudie med syfte att studera organiseringen kring utmattningssyndrom och denna ligger till grund för två delar av rapporten; kapitel två och tre. I projektet, dock utan specifikt fokus på diagnosen, har även en avhandling skrivits som har fokuserat organiseringen av funktionen rehabkoordinator inom hälso- och sjukvården. I kapitel fyra återfinns en fördjupning av denna funktion hur den vuxit fram och dess implementering genom dem som agerar i rollen. Rapporten inleds med en introduktion av övergripande syfte samt en beskrivning av sjukskrivningsprocessen inom det svenska trygghetssystemets ramar. Inledningskapitlet avslutas med att ge röst åt den som ofta hörs minst – patienten – i debatten om hur sjukförsäkringens regelverk kan beröra den som sjukskrivits. Vi introducerar därför vår rapport genom en autoetnografi om hur sjukskrivningsprocessen kan upplevas för densom drabbats.